En förlossning helt utan smärta, går det?
Min första graviditet avslutade jag med att gå uppför ett (litet) berg, precis innan förlossning. Den här gången började jag graviditeten med att bestiga ett avsevärt större berg, som dessutom ligger i Sapmi.
Däruppe på toppen, med blicken ut mot fjällets skärgård förstod jag att resan precis börjat. Mot vad visste jag inte och har fortfarande inte helt grepp om. Men något förändrades där och då.
Efter att kroppen och hjärtats kraft var attackerat i början av 2020 behövde jag tid att läka och bygga styrka igen. Redan till sommaren var jag så pass återhämtad att jag blev gravid. Inte planerat men mycket efterlängtat. Som alltid innebär en graviditetsresa viktiga lärdomar och redskap för vägen framåt. Jag har känt ett stort behov av att gå inåt, att skärma av relationer och kontakt, och att endast vara hemma med närmaste familjen. Tack vare den tystnaden och närvaron har jag kunnat lyssna och förstå budskapen från min baby.
Givetvis fick jag redan under de första månaderna veta att kroppen inte var helt återställd, och att den själsliga kraften tar tid att återuppbygga eftersom den ska växa sig ännu starkare än förut. (Vårt ständigt pågående arbete som mänskliga varelser).
Nu i postpartum känner jag mig piggare och starkare än på länge. Det är ändå fortsatt viktigt att ta det varsamt och känna vad kroppen behöver för att läka ihop; våga vila. Precis som jag alltid undervisar så är vilan det viktigaste och främsta vi behöver för att komma tillbaka till oss själva och för att stärka kroppen efter förlossning. Vilan är också viktig för att ta sig genom förändringar av olika slag, något som förlossningen lär oss och som är applicerbart i allt kreativt skapande- från att driva företag till att skriva en bok. Nåväl, nu vill du kanske höra min förlossningsberättelse om den planerade vatten-hemförlossningen som inte blev riktigt som vi hade tänkt….
Föda hemma och föda i vatten
Att föda i vatten har jag alltid velat eftersom vatten är ett viktigt element i mitt liv. Vi hade en födelsepool till Orions förlossning och även nu när Love skulle födas. Med Orion var jag i vattnet åtminstone någon timme innan det blev för varmt och jag behövde luft. Han föddes hemma, men inte i vattnet. Inför Loves förlossning hade vi krånglat lite med att laga poolen och bygga färdigt rummet där den skulle vara och där jag planerat att föda. Vi hade också ett avtal med en av Sveriges främsta hemförlossningsbarnmorskor; Agneta Bergenheim. Det fanns tidigt en födelseplan med utrymme för flexibilitet. Ändå lyckades Love överraska oss rejält.
Ni som tagit mina gravidyogakurser vet att jag förespråkar medveten förlossningsförberedelse och låter er skapa visionen av ert födade. Även om planering och förberedelse är viktigt behöver planen innefatta en hel del flexibilitet. Precis som födandet själv kräver kroppslig, mental och själslig styrka behövs också flexibilitet, i kropp, sinne, och själ, för att frigöra plats. För mig är just det definitionen av KVINNAN; balansen av flexibilitet och styrka. Hela min graviditet med Love var en övning i just den balansen, på en helt ny nivå. Och förlossningen lät mig veta att jag bemästrar den balansen. Nästa utmaning kommer redan i den fjärde trimestern; att fortsättta hålla balans mellan styrka och flexibilitet genom hela postpartum. Och vidare.
De sista dagarna, veckan, innan BF kände jag ett stort behov att röra på mig innan läggdags. Min gravidyoga gör jag på morgonen och på kvällen behövdes annat, inte styrka men flöde. Så jag och Orion ordnade dansmeditationer efter kvällsmaten varje dag.
På kvällen den 24e april kände jag mig lätt, stark, närvarande och flödande. Så där som en gör precis innan det är dags att föda. Men jag reflekterade inte över det då. Det var fyra dagar kvar till fullmånen och tre till BF. Jag var säker på att det inte skulle hända något innan månen var helt full – då är den vanligaste tiden i cykeln för förlossningar, eftersom den tiden innebär release på det energimässiga planet. Samtidigt hade jag under en tid känt att jag skulle komma bli förvånad, och att bebisen kanske inte alls tänkte komma när vi hade avtalat. Jag tillät mig att bara lyssna och följa med, istället för att gå upp i tankar om det ena eller andra.
Orgasmiska vågor
Så på natten den 24e april gör jag mitt vanliga graviditets- toabesök runt midnatt. Jag såg Månen lysa upp gården och hennes silkesvita ljus sken hela vägen in i huset och ingav ett lugn. Jag log mot henne och la mig igen. En timme senare vaknade jag av att vattnet forsade.
“Ola!”, ropade jag, “hämta handdukar, vattnet går!”
Min man rusar upp, ger mig ett gäng handdukar och viskar “jag ska bara förbereda lite…”.
“Herregud, mumlar jag, ta det lugnt, sånt här kan ta flera dagar vetu.” Han tassar ändå ner och förbereder allt som jag skrivit upp på lappen till honom;
- kalla och varma ört-infusioner
- poolen redo
- förbered mat osv.
Vid den här tiden skickar han även ett meddelande till vår barnmorska om att vattnet gått. Jag ligger kvar i sängen och vilar. “Inga sammandragningar än”, tänker jag och slumrar. Men jag vaknar redan efter en stund av att jag andas djupt och långsamt. Livmodern rör sig mjukt och vattnet rinner. Jag lyssnade och kände djupt in i kroppen. Lätta vågor började rulla genom livmodern och jag svarade med långa utandningar. En stund låg jag så och bara svarade vågorna med andetaget, njöt av spiralerna som rörde sig i min kropp. Ett ögonblicks reflektion sa mig att de s.k. sammandragningarna var regelbundna, ca en minut långa och med fem minuters intervaller.
Så började bebis simma och krafsa i livmodern. Som att han tog några simtag för att starta igång större vågor, och sedan pausa, avvakta. Det blev stilla några sekunder, jag andades och så började vågorna rulla. Det var som en vacker simmande dans vi hade; hans simtag, mitt andetag och livmoderns vågor. Det fanns ingen smärta, ingen värk, bara orgasmiska vågor som förde oss framåt.
Det var magiskt och den häftigaste känslan jag någonsin upplevt.
Jag behövde inte göra något annat än att följa med i dansen, svara genom mitt lugna djupa andetag och slappna av ännu mer. Så känner jag plötsligt att jag behöver gå på toaletten. “Jaha, det är igång”, tänkte jag.
Bebis kommer
Jag går ner till Ola på nedervåningen, ber honom ringa Agneta och säga att vi är regelbundna. Därefter går jag på toaletten med vetskapen att denna rörelse skapar förändring i processen. Efteråt fortsätter jag den djupa simmande dansen framför altaret, med levande ljus och aromalampans omfamnande dofter.
Av någon anledning säger jag till Ola att det inte är dags att fylla poolen än, utan att ta det lugnt, sätt dig ner hos mig. Kanske för att få mer tid tillsammans. Kanske för att det inte skulle gå för fort allt. Jag ville vara i njutningen och det var fint att ha honom hos mig. Bara vi två och bebis, så som jag önskat och föreställt mig det.
De orgasmiska vågorna fortsätter
Vågorna var fortfarande orgasmiska men djupare nu. Jag behövde svara med att andas ut ljud; UUU och AAA. Kroppen ville inte att jag skulle ner i vila mellan vågorna, utan hålla mig upprätt. Vara vaken och medveten. Ta in mer luft. Så jag började sjunga och sjöng mig genom pauserna, andades och lyssnade genom vågorna som rullade i livmodern. Kände bebis som simmade, visste att nu var det igång. Ändå hade jag inte en tanke på poolen. Eller att vi inte hört från barnmorskan.
Efter mitt fjärde toalettbesök kom krystvärkarna redan inne på toaletten. “OJ, redan!?” tänkte jag. Nu kommer det gå snabbt, och jag måste ta mig tillbaka till ceremonirummet. Jag hade gått långsamt till toaletten, men att vara uppe och gå är ändå en rörelse som skapar förändring. Och det var svårt att gå tillbaka, långsamt, utan att skynda på förloppet.
Jag kom genom köket och in i Orions lekrum, tre steg från altaret i rummet intill. “Poolen”, sa jag till Ola som blev förvirrad och visste att den inte alls skulle hinna fyllas upp. En krystvärk till och jag inser att jag behöver ner på golvet, ner på alla fyra för att det inte ska gå för fort. Andningen är kortare nu och jag försöker styra förloppet till att inte gå för fort, för att undvika bristningar och framfall, och för att vara närvarande i situationen. Jag visste att jag måste ner. Min dröm om att föda i squat skulle inte bli av den här gången heller, då skulle bebis komma direkt. Istället var jag på alla fyra, och andades genom krystvärken, kände hur huvudet gled in och ut med hjälp av mitt andetag men jag kunde inte hålla emot längre. Det var dags.
“Hämta varma handdukar!”, ropar jag till Ola. Men i nästa sekund: “head is out! du måste komma och ta emot.” Det var inte enkelt att balansera på knäna, hålla handen runt huvudet och försöka ta emot bebisen själv. Men Ola var snabbt där för att fånga. Jag andades, väntade några sekunder. Kände mig klarvaken, närvarande. Sedan kom sista krystvärken och bebisen var ute.
Ola tog emot.
Det var tyst.
“Is the baby out?!” frågade jag.
”Det är en pojke”, svarade Ola och höll upp bebisen så jag kunde se. Han mötte min blick med vakna ögon och gav mig ett litet skrik “Här är jag!” och jag tog honom i min famn. Först nu insåg jag att jag inte ens hunnit klä av mig. Aldrig under dessa få timmar kände jag mig för varm, bara i balans. Jag hade inte bara pyjamas på mig, men stora ullsockor upp till knäna och morgonrock som jag nu fick slita av mig för att ta pojken till mitt bröst.
Vi satt i öppningen till lekrummet och andades tillsammans. Var en stund i nuet, bara vi tre. Så säger jag “hämta Orion”. Klockan var 5 på morgonen och Orion hade sovit sig igenom en hel förlossning, men han kom yrvaket ner med det största leendet jag sett. Lycklig att hans lillebror äntligen kommit:
“Vad fin han är.”
Föda moderkakan, sista fasen av förlossning
Vi satt tillsammans på golvet i allt detta nya. Orion var glad och lugn. Närvarande. Jag började bli kall och visste samtidigt att det var dags för tredje fasen av förlossningen; att föda ut moderkakan. Jag försökte få mig upp i squat men benen skakade av kyla och trötthet. Vi tog oss in till altaret och värmen, jag fick på mig kläder och vi vilade lite tillsammans.
Så tog jag fram min förlossningsmassageolja och bad Ola massera min ländrygg för att sammandragningarna skulle komma igång lite mer, det var hög tid att få ut placentan. Kroppen svarade direkt och jag lyckades lägga Love så att Orion kunde hålla koll på honom medan jag reste mig för att få ut moderkakan. Först i squat, med en balja i ena handen och den andra till hjälp. Sedan stående. Jag kände hur den var på väg ut och insåg att jag nu måste aktivt pusha ut den. Moderkakan är ett mjukt organ och det är enligt mig den svåraste delen av förlossningen; att fortsätta vara vaken, närvarande och medveten när en har sin bebis, och att samtidigt hjälpa kroppen trycka ut placentan.
Det gick med ett par andetag och jag fick hela i skålen. Nu kunde vi sätta oss tillsammans och mysa. Jag drack rölleka och rosa de jamaica som Ola förberett åt mig. Och som av en händelse hade han bakat bröd kvällen innan som vi nu mumsade på allihop. Det var mysigt.
Vad hände med barnmorskan?
Under tiden som jag födde ut moderkakan och Orion hjälpte mig med Love, pratade Ola i telefon (!). Agneta hade vaknat och sett Olas meddelande. Flera gånger under natten hade han försökt ringa men inte lyckats komma fram. Trots att mobilen var igång. Det är sånt som aldrig händer, ens i vanliga fall numer med så bra mobiltäckning och nät överallt. Men det var inte menat att hon skulle vara med under förlossningen. Det hade jag vetat under en lång tid men inte nämnt för vare sig henne eller Ola. Även om planen var att både Orion och Agneta skulle vara med under själva födandet, så var min önskan en annan; att jag och Ola skulle få ha större delen av tiden själva. I stillhet och njutning. Och det var så det blev.
Agneta hade 2 ½ timmars körtid så hon var framme hos oss ca fyra timmar efter Love föddes. Det var otroligt fint att hon kom, att hon undersökte moderkakan, mig och Love. Och det var lika fint att ha de allra första timmarna tillsammans bara vi fyra.
Föda hemma med syskon
Även om Orion inte var med under själva födseln så var han där. Han var hemma och han var delaktig i förberedelserna. Han var där för att se blodet, se placentan och för att ta emot sin lillebror till jorden och vårt hem. Inget kan slå lärdomarna från en sådan upplevelse.
Våra förberedelser inför förlossning innefattade samma saker som de jag lär ut i den förlossningsförberedande kursen; vi gjorde ett altare tillsammans, en visionboard och förberedde rummet med pool, örter och allt praktiskt vi behövde. Och vi gjorde en del yoga-övningar tillsammans så att Orion skulle känna att han också kunde hjälpa till om han skulle vilja. Att involvera honom på det viset förde oss alla närmare varandra. Han blev ännu mer medveten om födandet i sig och det är så naturligt för honom.
Det passar säkert inte alla att ha med syskonen, det kan komma med olika utmaningar. Men har en minsta lilla önskan eller fundering om det så tycker jag verkligen det är värt att planera för det. Vi hade också en “back-up”; en vän att ringa om Orion inte skulle vilja vara med när det väl satt igång. Men, jag hade bett universum om att föda på natten, då vet jag att Orion sover gott och själv kan komma tassande om han hade vaknat. Flera gånger under kommande dygnet när vi alla var i den magiska energi som omger en födelse sa Orion så vackra saker:
“Du är magisk mamma”
“Vad fin du är mamma”
Tänk att en fyraåring ser det. SER det magiska i födandet. Det är så vi kan skapa verklig förändring i vårt samhälle och synen på födandet att åter vara naturligt, en naturlig del av livet.
Hur yogan har hjälpt mig i graviditet och förlossning
Yogan jag undervisar handlar om att använda de yogiska teknikerna i sin vardag. När en lyfter och bär, står och går. När jag bär/sjalar mitt barn hjälper det mig i min återhämtning av styrka och hållning efter förlossning. Men lika viktigt är det att veta hur jag ska bära rätt och att vila emellan.
Även under graviditeten håller jag mina yoga-rutiner men följer varsamt med i varje förändring och anpassar därefter, något som bla yogan har lärt mig; att vara stark och flexibel. Yoga för kvinnor, för graviditet och postpartum handlar just om att hitta och återta sin styrka inifrån och ut, för att ta med sig den styrkan in i varje del av livet. Så snarare än att ha två timmars practice på mattan varje morgon kl.5 gör jag yoga lite då och då under dagen, när jag känner behov av meditation, rörelse eller pranayama.
Den flexibiliteten och det intuitiva lyssnandet är viktiga färdigheter att ha i sitt födande. Precis som alltid kan jag inte nog understryka vikten av förberedelse och att vila för att kunna lyssna inåt, på sig själv och bebis. Det ger mental, fysisk och själslig styrka. Därifrån kan vi också skapa den verklighet vi vill ha, vilket är precis vad vi arbetar med i den förlossningsförberedande gravidyogakursen, och som denna förlossningsberättelse är ett exempel på.
Skapa din egen verklighet
Med fokus, medvetenhet, tillit och vilja kan man flytta berg. Man kan skapa sin egen verklighet och allt det man vill ha och åstadkomma i livet.
Så när jag stod där och blickade ut över berget var det bara början på den resa jag är i nu av expansion och nya tider. Livet är spännande och det är en ära att få gå bredvid barnen, hålla space för dem och att utvecklas genom deras utveckling. Och att få ge dem den bästa möjliga upplevelsen här på jorden.
Jag kommer fortsätta njuta av det stilla och intensiva postpartum flödet ett tag framöver. Och återta arbetet med verksamheterna när det känns dags.
Ta gärna del av allt befintligt material som redan finns ute; kurser för kvinnor, artiklar och videos.
Namaste 🙏
Magdalena
Läs mer: