Efter terminens sista Mama-Baby yoga gick vi allihop ut på lunch tillsammans. Det är fint kunna sitta ner tillsammans å prata mer, vidare på något vis. Höra varandra. Många intressanta saker kom upp på den relativt korta lunchen.
Bland annat pratade vi om traditioner och julfirande eftersom julen nalkades. Det är en svår tid på många vis. Medvetna föräldrar vill ofta ta avstånd från både köphysteri och de kristna ritualer vi blivit stöpta i. Jag vill påstå att alla familjer dessutom vill forma sina egna traditioner, eller ritualer snarare, kring sina värdegrunder och sitt livsflöde. Bra, eftersom vi då ständigt fortsätter att utvecklas.
Vi pratade vidare om att dagens postmodernistiska traditioner och julfirande är ett hopplock av förkristliga och kristna traditioner från hela världen. En del av den svenska kulturen är själva blandningen av allt, såklart. Det är också vackert i sig. Samtidigt tror jag att det därmed blir ännu viktigare att urskilja var man själv står och vad man själv vill lyfta som sin värdegrund och kärlek. Någonstans tror jag de allra flesta saknar just kärleken, sammanhanget, meningsfullheten i ritualerna runt våra högtider. Jag vet att jag alltid gjort det.
Kärlek i ritualerna
Själv växte jag upp i total oförstående i dessa svenska traditioner därför att jag inte kände kärleken. Jag kände inget djup eller sanning bakom handlingarna. Resultatet blev att jag för en tid föraktade kultur och traditioner som sådant. Det är ganska lätt att se i samhället idag att det nog är så för många. En ritual kan bara bli meningsfull och kraftfull när det finns kärlek bakom. Vi vill känna i hjärtat varför vi gör något. Svensk jul är för mig därför helt platt och inte en tradition jag vill föra vidare till mina barn.
Hur ska jag då lära mina barn om svenska samhället, dess kultur och samtidigt om kärlekens kraft i ritualer? Här kan yogan faktiskt hjälpa oss, genom att förstå kärlekskraften i traditioner och julfirande. Samtidigt behöver vi gå back to basics och se var alltihop kommer från. Personligen behöver jag även känna vad som är en naturlig del av vår andliga väg och hur vi som familj lever. Det blir såklart också en postmodernistisk tolkning i sig, men den blir rätt för oss. Och evolutionen kan fortsätta.
Jag räknar med att våra barn i sin tur kommer göra på ett annat vis, som passar för dem och deras familj, för att kunna leda familjen och föra kärlekens visdom vidare på sitt sätt. Det är det som är mognad. Det är det som är ansvarsfullt ledarskap och konstant utveckling. Att lära, växa och själv skapa en egen tolkning av det man sett och upplevt.
Så med den här artikeln önskar jag skapa en möjlighet för dig att reflektera över ditt eget firande och familjens värdegrunder; traditioner och julfirande. Är era ritualer så som du önskar och så du vill förmedla kärlekens budskap vidare?
Varje år ser olika ut för oss och att följa med i vårt utvecklande och flöde känns viktigt. Samtidigt har jag landat i några ramar som håller uppe formen för hur vi möter den här högtiden. Jag bör väl tillägga att jag har bearbetat och markerat för min familj i många års tid att vi inte firar jul, tar avstånd från presenthögar och frosseri. Det behöver ofta börja där, att förbereda de som gått före oss på att vi gör något annat som skiljer sig från deras sätt.
Traditioner och Julfirande: Så här väljer vi att fira Vintersolståndet
Eftersom solstånden är astrologiska event så är det faktiskt något som sker, varje år, och som såklart påverkar oss; antingen att soltiden minskar eller ökar. Att följa naturens rytm blir därför för mig levande, äkta och kärleksfullt. Vi hedrar och uppmärksammar det i vår familj på olika vis. Eftersom jul är förlagd precis efter vintersolståndet väljer vi att låta firandet pågå i måttfullhet under flera dagars tid. Än är vi inte i närheten av den traditonella julefridens feststämning på 21 dagar, kanske kommer vi dit vem vet 😁
20-23 december infaller Vintersolståndet. Den exakta tiden är olika varje år därför avsätter vi alla dessa dagar för gemensam morgonmeditation* inför solens återkomst. Vi tänder ljus och delger egna dikter/begrundande. På dagen för solståndet uppmärksammar vi detta med något typ av firande, exempelvis med en eld. Under firandet tackar vi för året som gått och släpper taget om det som vi inte vill ha med oss vidare in i den nya årscykeln. Detta är en tid hemma, för oss i stillhet och reflektion.
24-27 december fortsätter vi vår gemensamma morgonmeditation och landar i att varje dag nu blir en minut ljusare än innan. Den 24e äter vi en soppa som vi kallar ”Tomtesoppan” och som är ett hopplock av det som finns kvar från årets skörd. Då berättar vi också berättelser från året som gått. Under dessa dagar finns därefter möjlighet att träffa övriga familjemedlemmar, i mån av ork och lust.
*Morgonmeditationen är enkel och var och en guidar sig själv. Små barn sover eller är med på sitt egna vis.
För mig är det viktigt att i första hand lyssna till vår energi, hur sociala vi orkar vara och vad vi faktiskt vill innerst inne. Det får utgöra grunden för hur dagarna ser ut.
Hur firade du/ni i år? Hur vill du ha det framöver? Berätta gärna i kommentarerna nedan.
Med värme,
Magdalena
Magdalena är Yoginis and Mamas grundare & Andlig ledare i själslig utveckling och kommunikation. Hon har skrivit flera artiklar om solstånden och publicerar varje ny-och fullmåne energiprognoser för måncykeln. Mer om hennes arbete hittar du på hennes hemsida här.